Vanliga frågor om skog och skogsbruk

Skogen är viktig för oss alla på många olika sätt. Skogen binder kol och hjälper till att skydda mot klimatförändringar.  Skogen är vårt största landbaserade ekosystem och bidrar till många av de ekosystemtjänster vi tar för givna. Skogen är hem för tusentals olika växter och djur. Den är också en mycket värdefull resurs för oss människor, både för avkoppling och friluftsliv, och inte minst heller för att vi kan bruka den fantastiska råvaran trä. Det är därför viktigt att använda skogen med hänsyn till skogens mångfald och alla de värden den håller för både människor, djur och växter. 

Sveriges skogslandskap  har under lång tid påverkats kraftigt av skogsbruket och befinner sig nu i slutet av en storskalig landskapsomvandling. Det gamla skogslandskapet bestod i högre grad av olikåldriga skogar, skogar som var flerskiktade, skogar med betydligt mer död ved, mer lövinslag och skogar som generellt var äldre. Den typen av skogslandskap hade betydligt bättre förutsättningar för en rik biologisk mångfald, jämfört med dagens biologiskt mer ensidiga produktionsskogar, alltså skogar avsedda för kommersiell produktion genom framförallt kalavverkning. 

Sedan 1950 har minst 60 procent av Sveriges produktiva skog kalavverkats. I och med kalavverkning försvinner mångfalden i skogen och ekosystemet måste byggas upp från början. ArtDatabanken menar att denna omvälvande omvandling innebär att tillståndet för skogens biologiska mångfald fortsatt kommer att bli sämre, trots att det avsätts allt mer skogsreservat och trots att skogsbruket numera tar viss miljöhänsyn och oftast är certifierat. Den senaste rödlistan visar att avverkning negativt påverkar omkring 1800 arter, vilket gör avverkning till den faktor som enskilt har störst negativ påverkan på skogslevande rödlistade arter.

Läs mer i ArtDatabankens rapporter "Tillståndet i skogen" och "Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2020").  

Den senaste fördjupade utvärderingen från Skogsstyrelsen av miljömålet Levande skogar visar, bland annat, att vi har brist på gammal skog och att hänsynskrävande livsmiljöer skadas i hög omfattning vid avverkningar. Det råder brist på skog med ålders- och artvariation i landskapet, brist på tillgång till död ved, bristande hänsyn leder dessutom till att skogslevande arters livsmiljöer splittras och blir mindre livskraftiga.  

Produktionsskogar hinner inte bli riktigt gamla och är oftast mindre variationsrika än äldre skogar med lång kontinuitet, det vill säga att marken har burit träd obrutet under lång tid. Variation i skogarna är en förutsättning för många av skogens växter, svampar och djur.  

Trots att det tas mer hänsyn i dagens skogsbruk, och att andelen gammal skog och död ved ökar, så räcker inte detta för att vi ska klara våra miljömål. Att skogar med hög biologisk mångfald under lång tid har avverkats har lett till ett uppdämt behov av mer naturvård i skogen.  

Dagens skogspolitik utformades i början av 1990-talet. Sedan dess har mycket hänt som ändrat förutsättningarna för hur skogen kan och borde användas. Skogspolitiken och lagarna har inte hängt med i förändringarna. Den har blivit omodern. Regler för hur skogsmarken ska brukas behöver tydliggöras och skärpas. 

En ny politik behöver utformas, som uppmuntrar till olika slags skogsbruksmetoder, så att brukandet blir så bra det kan bli, med tanke på samhällets olika mål för skogen. En sådan politik ger även större möjligheter att tillvarata markägarnas egna initiativ, intressen och erfarenheter. 

I dag saknas tydliga regler för lägsta acceptabla nivå för miljöhänsyn i skogsbrukets regelverk. Reglerna finns istället ofta beskrivna som allmänna råd utan möjlighet till att utdela sanktioner i de fall markägarna bryter mot dem. För att de markägare som i dag följer de allmänna råden inte ska missgynnas krävs därför en tydlig lagstiftning med tydliga hänsynskrav. 

Vi driver på för utvecklingen och användandet av nya skogsbruksmetoder som kan vara ett komplement och ett möjligt alternativ för skogsägaren till trakthyggesbruket. Eftersom trakthyggesbruket och kalhyggen har dominerat totalt under drygt 70 år så saknas viktig erfarenhet och forskning kring andra metoder. Alternativa metoder brukar med ett samlingsbegrepp benämnas hyggesfritt skogsbruk. Den ökade användningen av hyggesfritt, som nu äntligen uppmuntras av såväl regeringen som av Skogsstyrelsen och FSC-certifieringen, leder till ökad kunskap och erfarenhet.  

Vi anser att en betydligt större andel av den brukade skogen bör skötas med hyggesfria metoder. Ett hyggesfritt skogsbruk ska dock inte förväxlas med en naturvårdsåtgärd, utan är en alternativ, skonsammare, skogsbruksmetod som inte missgynnar den biologiska mångfalden eller skogens andra värden i lika hög grad som trakthyggesbruket. För att säkerställa dessa värden anser vi att all skog med höga naturvärden ska få ett varaktigt skydd. Nedanför den fjällnära naturvårdsgränsen ska 30 procent av den produktiva skogen ges ett långsiktigt, transparent och kvalitetssäkrat skydd.  

Det finns gott om goda exempel på skogsbrukare som sköter sina skogar på ett utmärkt sätt. Vi försöker lyfta det bra arbetet för att visa att det är möjligt att tjäna pengar och visa hänsyn till andra värden. 

Det är viktigt att komma ihåg att det även finns en samhällskostnad för det skogsbruk vi har i dag. Ett naturvårdsanpassat skogsbruk kan gynna många andra värden, som i sin tur ger indirekta ekonomiska vinster. En vacker stig, ett trattkantarellställe och en behaglig miljö som möjliggör friluftsliv och turism måste också värdesättas. Det finns också forskning som visar att människor blir både friskare och gladare av natur. Dessutom kan inte värden som skogens växt- och djurliv värderas i pengar. Det gäller även andra värden i naturen. 

Skogsägare har ett ansvar att ta tillvara på skogarna och att förebygga och åtgärda den negativa miljöpåverkan som bruket eventuellt kan leda till. Det finns i dag ett stort behov av miljöåtgärder, inte minst ett stort behov att återställa livsmiljöer och andra kvaliteter som gått förlorade i skogslandskapet. Det är rimligt att skogsägarna får bära en del av kostnaderna för restaurering och avsättning för naturvårdsändamål. Det är också rimligt att staten står för en betydande del genom ersättningar till markägare vid till exempel reservatsbildning. Därför arbetar vi för att anslagen till sådana ersättningar ska öka så att markägarna snabbare och enklare kan få ersättning. Många markägare får i dag vänta oacceptabelt länge på att få ersättning på grund av att anslagen är för små. Kort sagt: det är ett delat ansvar mellan det offentliga (även kommuner bidrar till reservatsbildning) och skogsnäringen att över tid säkra skogens alla värden.  

Nej, inte generellt. Men i nuläget är det i praktiken den enda metod som används på nästan all skogsmark. Om trakthyggesbruk ska användas måste tillräcklig naturhänsyn tas vid avverkningarna och det görs inte i dag. Trä är en viktig råvara och därför behöver vi också ha ett aktivt skogsbruk, men inte i fel skogar. Vi anser att alla skogar med höga naturvärden, samt all skog ovanför den fjällnära naturvårdsgränsen, i lag vara undantagna från skogsbruk och annan exploatering. 30 procent av den produktiva skogen nedanför den fjällnära naturvårdsgränsen ska ges ett långsiktigt, transparent och kvalitetssäkrat skydd för att behålla den biologiska mångfalden och många andra värden. I brukade skogar kan mindre trakthyggen med tillräcklig naturhänsyn användas, men trakthyggesbruk ska inte vara enda metod, så som det i praktiken är i dag.  

Ett trakthygge, mer eller mindre kalt, är en kraftig förändring av ekosystemet på platsen och medför att en del arter får sina livsmiljöer förstörda, eller kraftigt försämrade.  Det är svårt för många skogslevande arter att klara sig efter att skogen avverkats, och ofta hinner många känsliga arter inte tillbaka innan det är dags för nästa avverkning.  

Men har inte trakthyggesbruket blivit bättre ur miljösynpunkt sedan införandet av FSC-certifieringen? Nu lämnas väl mer träd kvar? 

Det har hänt en hel del positivt sedan 1990-talet. I dag lämnas mer naturhänsyn på hyggena än tidigare, samtidigt som skogsägare även avsätter områden frivilligt. Det är bra. Detta räcker dessvärre inte för att nå de miljömål som riksdagen har lagt fast och som rör skogen.  

Hur kan vi använda statens egen skog för att nå riksdagens fastlagda mål? 

Statens skog kan spela en viktig roll. Val av skogsbruksmetoder, restaurering av såväl skogstyper som våtmarker, är några exempel på hur den statligt brukade skogen kan bidra till samhällets mål. Skogar med höga biologiska, sociala och kulturella värden måste dessutom undantas skogsbruk och ges en ändamålsenlig förvaltning. Lämpliga delar av den brukade skogen bör användas som ersättningsmark för att underlätta möjligheterna att driva politiken, till exempel att uppnå etappmål i miljömålssystemet. Det handlar framförallt om att: 

Skogens roll i klimatsammanhang är mångfacetterad och därmed komplicerad. Skogen påverkar klimatet på flera sätt. Skogen utgör ett lager för kol, det vill säga det finns stora mängder kol bundet i träden, och ännu mer i marken. Om man avverkar eller minskar virkesförrådet på annat sätt släpper man ut kol i atmosfären, ibland med viss fördröjning. Nedbrytning av hyggesrester ger också utsläpp av kol. Dikning – dikesrensning eller skyddsdikning – på mullhaltiga jordar ger ett kraftigt utsläpp av växthusgaser från nedbrytning av torv i marken.  

Råvaran från skogen har potential att ge klimatnytta genom substitution, det vill säga att skogsprodukter ersätter fossila material och bränslen eller som alternativ råvara till material med stor klimatbelastning. Det bör dock påpekas att detta är en klimatåtgärd som endast fungerar om förnybart bränsle och material verkligen ersätter de fossila.  

Råvaror från skogen ger sannolikt den bästa klimatnyttan när man bygger in kol i långlivade träprodukter, till exempel i byggnader. Skogen kan dock endast vara en del av lösningen på klimatproblemet. I första hand måste vi minska vår energianvändning, driva fram förnybar energi och minska utsläppen av växthusgaser från berörda samhällssektorer. 

För att skogen ska räcka till mer krävs minskad resursförbrukning, en ökad hushållning och effektivisering.  

Naturskyddsföreningen består av mer än 200 000 medlemmar spridda över hela landet och långt ifrån alla bor i städerna. Vi vill att hela Sverige ska leva. Utan hela vårt lands resurser fungerar inte samhällsekonomin. Naturens tjänster är grunden för gröna näringar, energiproduktion och människors välmående.  

Värt att veta är också att en studie visar att svenska folket lyfter betydelsen för folkhälsan på första plats bland de intressen som ska styra den svenska skogens användning. Efter det kommer hänsyn till biologisk mångfald, behov att värna kulturmiljöer och behov för att bedriva friluftsliv. Först därefter kommer efterfrågan på skogsråvara. (Kairos Future AB 2005: Allmänhetens syn på och relation till skogen. Kund- och intressentanalys. Skogsvårdsstyrelsen.)