Varför dör bina?

Matbristen är ett stort problem för dagens bin. Förr fanns det gott om ängar med en stor mångfald av blommande växter. I takt med att jordbruket förändrats täcks i dag stora områden istället av åkrar eller skogsplanteringar. Och när betesmarkerna blivit färre växer de öppna landskapen igen. De få grödor som blommar, till exempel rapsen, gör det bara under en kort period.

Vildbin är petiga med maten och kan ofta bara äta från ett fåtal blommande växter. De är inte heller duktiga på att flyga långa sträckor och är det för långt till maten kan bina helt enkelt inte överleva. Honungsbiet kan flyga längre och äta från de flesta blommande växter, så de lider också av matbristen även om de är mindre sårbara än sina vilda släktingar. Biodlarna kan dock även flytta kuporna till nya platser om maten tagit slut.

Dagens vildbin har antagligen svårt att hitta någonstans att bo. När gräsmarker inte längre tas om hand av bete eller slåtter växer markerna igen. Då försvinner blommor och vegetation som marklevande vildbin använder för att bygga sina bon. Andra arter bygger bon i håligheter i döda trädstammar, ihåliga kvistar och likande. När skogen rensas på gamla, döda, trädstammar försvinner deras boplatser.

Den ökande användningen av kemiska bekämpningsmedel är ett stort hot mot bina. Humlor och honungsbin tar med sig eventuella gifter in till sin koloni, där giftet koncentreras i den mat som larverna matas med. Bina kan även få i sig bekämpningsmedel via vattnet de dricker eller från dagg på besprutade växter. I en undersökning av bivaxkakor i Tyskland hittades till exempel rester från 55 olika bekämpningsmedel.

Kemiska bekämpningsmedel påverkar bin antingen genom att döda dem eller genom att försvaga dem på olika sätt. Även om giftet inte dödar biet direkt kan det ha negativa effekter på larvernas utveckling och arbetarnas förmåga att hitta och samla pollen och nektar. I många fall är vilda bin känsligare än honungsbin för gifter. Det kan bland annat bero på att vilda bin ofta är mindre och att koncentrationen av gifter i biet därför blir högre av samma mängd gift.

Ett bekämpningsmedel som används flitigt globalt är neonikotinoider, det används bland annat för att behandla rapsfrön mot insektsangrepp, vilket sker innan sådd. Studier har visat att pollinatörer och bisamhällen har svårare att överleva när de utsätts för neonikotinoider under en längre period. Om bin får i sig höga doser av dessa ämnen kan de drabbas av kramper och i värsta fall blir de paralyserade och dör. Neonikotinoider kan också påverka binas flygmönster och orienteringsförmåga vilket gör att de kan få svårt att hitta hem igen.

Ibland påträffas hundratals döda humlor under en lind, ett fenomen som kan inträffa i mitten av sommaren när linden blommar. Det spekuleras kring flera olika förklaringar till varför humlorna dör, här nedan är några av de, men ingen egentlig orsak har bevisats.

Linden blommar sent under säsongen (juli-aug) när det inte finns många andra blommor. Slumpen gör då att humlorna dör av ålder vid trädet samtidigt som de letar efter mat.

Lindens blommor innehåller inte tillräckligt med nektar. Studier har visat att mängden nektar i lindblommor varierar med tiden, med mindre nektar mot slutet av dagen och slutet av säsongen. Men det saknas forskning om sambandet mellan nektartillgång och humledöden.

Lindblomman eller andra delar av linden är giftiga för humlor. Men forskare har inte kunnat hitta gift i träden. Det finns inte heller några tester som visar att humlorna dött av varken alkoholförgiftning eller giftig dagg.

Rapporter från USA har visat en koppling mellan bekämpningsmedel mot bladlöss och humledöden vid lindar, men på andra platser i världen där humledöden inträffar sprutar man inte gifter på träden så inte heller det förklarar inte mysteriet med de döda humlorna. (Professor Dave Goulson, University of Sussex)

Det är stor skillnad på hur länge ett bi lever. En bidrottning kan till exempel leva mellan tre till fem år. Medan drönare, hanar, bara lever från sex veckor till ett par månader. De sterila honorna eller arbetsbina lever i 4-9 månader under vintersäsongen, men bara sex veckor under sommaren då de arbetar så hårt att de lever ett kortare liv.

Vilda bin och honungsbin kan drabbas av flera olika infektioner och parasiter. Det mest kända är varroakvalstret som ger sig på honungsbin. Via varroakvalstret sprids även andra sjukdomar, till exempel ett virus som gör att binas vingar inte utvecklas. Om inte kvalstren bekämpas dör hela bisamhället under inom några få år. Sjukdomar och parasiter sprids när människan handlar med bin över länder och kontinenter och flyttar dem för att de ska pollinera grödor sprids. En del sjukdomar och parasiter kan också sprida sig mellan vilda bin och honungsbin. 

Bidöden eller Colony Collapse Disorder (CCD) innebär att hela bisamhällen kollapsar. Problemet har framförallt drabbat amerikanska biodlare som uppges förlora runt 40 procent av sina bisamhällen varje år. Det finns flera teorier om orsaken till CCD men troligtvis rör det sig om en sammantagen effekt av parasiter, sjukdomar, ett förändrat landskap och en ökad användning av kemiska bekämpningsmedel.

Tack till: Professor Dave Goulson, University of Sussex.